Rådgivning och annat prat....

Efter 42 år på mitt arbete har jag fått en egen telefon, man ska ju vara nåbar. Det är ett nummer som jag ger ut till patienter som jag har tät kontakt med, exvis peva barn, höftbarn, gipsade barn, föräldrar som är i behov av täta OTAB kontaketer och således behöver rekvisitioner.
Barnhabsjukgymnaster, mm, mm.

Men......jag fattar inte hur man kan fråga om saker (föräldrar då) som är så främmande, konstigt påhittade, så långt ifrån vad som skulle kunna hända....i verkligheten
Och framför allt: Egenbeslut existerar inte idag. Man kan inte ta beslut om något, frågar t.o.m. hur länge ett vanligt enkelt Salvekvick plåster ska sitta kvar.