I början på veckan gipsade jag en liten tös (10 år) som brutit armen. Flickan var på besök hos sina Morföräldrar här i Kristianstad.
Givetvis hade hon ont, det har man ju när man är "nybruten" men hon var tapper och jätteduktig, inte många tårar. Och morfadern som var med var verkligen jättebra.
När vi är klara så säger jag: Nu ska du få med dej lite papper hem till din mamma och pappa som dom ska lämna på Sjukhuset i Stockholm där du ska ta bort ditt gips.
Då säger flickan: Jag har ingen mamma för hon är död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar