BMI är inte vågen till lycka

Det hade jag ingen aning om innan min äldsta son kom till världen.

Och just där, just då, med ett nyfött barn i famnen, noterade jag knappt den uppblåsta magen. Istället kände jag mig uppfylld av kärlek och tacksamhet. Mot bebisen, men också mot mig själv.

För första gången i mitt vuxna liv tänkte jag överhuvudtaget inte på min kropp som något som borde pressas till att bli smalare och starkare, utan som en makalös present. En fantastisk maskin, helt till mitt förfogande - som till och med hade förmågan att vara med och skapa ett barn!

Verkar resonemanget absurt? Belåtenhet med den egna kroppen borde förstås vara normaltillståndet. Ändå har jag hört flera i min bekantskapskrets vittna om liknande upplevelser: att graviditeter, sjukdomar eller andra fysiska påfrestningar kan ge en insikt om att en kropp som fungerar hyfsat är en välsignelse, oavsett om den är tjock eller smal, lång eller kort.

Att – om så bara under en period i livet - vara riktigt bekväm i den egna kroppen ger en frihetskänsla som jag önskar att alla fick uppleva.

Det är förstås inte enkelt att behålla en bekymmerslös inställning till fodralet man lever i. Men kunskap kan bidra till att mota bort kroppsnojorna. Den som vill ha hjälp att navigera bland alla idéer om vikt och hälsa som florerar i medierna kan med fördel läsa den nya boken Kroppspanik av journalisten Julia Skott.

Skotts språk är långt ifrån akademiskt - att läsa Kroppspanik är snarare som att ha ett långt, spretigt samtal med en omtänksam storasyster. Pratigheten till trots punkterar Skott effektivt flera seglivade myter: som att BMI skulle vara ett bra mått på kroppsstorlek – det är det inte -- eller att övervikt alltid skulle vara farligt för hälsan – det stämmer inte heller.

Och det som framför allt gör boken läsvärd är Skotts uppfriskande attityd. Hon gör ilsket upp med bilden av överviktiga som lata och omoraliska och ifrågasätter hela idén om en ideal kroppsform som alla kan uppnå med rätt kost och träning. Skott påminner också om att det faktiskt är lättare att träna och må bra, att njuta av att vara fysiskt aktiv, om man inte drivs av ångest.

Att bli sams med kroppen – eller åtminstone få ett pragmatiskt förhållande till den - kan vara en personlig frihetsrevolution. Det frigör tid och energi som kan ägnas åt annat. Till att lära sig ryska, gå och bada, skriva debattartiklar, starta ett fotbollslag, baka mazariner eller läsa en god bok. Som Skott skriver: ”Står vi på vågen står vi inte på barrikaderna.” Livet blir mer intressant om man går av vågen.

Artikeln införd i Kristianstadsbladet 130906//Jättebra tycker jag//